HÄSTPRATAREN FRÅN PROVENCE

DVD-release

2010-09-17T04:15:00.001-07:00

Ett begränsat antal dvd´er finns signerade av Jean-Marc Imbert.
52 min, svensk text, franskt och svenskt tal. Dokumentär 2008.

Missat tv-visningen?

2009-02-20T04:18:00.000-08:00

Hästprataren från Provence kommer på dvd så småningom. Håll utkik.

Fler foton bakom kulisserna

2009-02-08T13:13:00.000-08:00

©bobo film & television

Yelo & Jean-Marc Imbert, i sitt nummer L´indien, som han faktiskt slog igenom med en gång i tiden. Fast på en helt annan häst, den nu pensionerade Nikito. Jean-Marc och hans team uppträder runt om i Europa, i Tyskland, Belgien, Schweiz till exempel. Det rekommenderas att åka och se en föreställning, det tänker jag göra så småningom. Under sommaren uppträder han mycket på hemmaplan i Frankrike. Hans senaste föreställning, som inte skildras i filmen, är som en teaterpjäs med hästar, robotar, drakar, hjältar och elakingar.

Man skulle kunna tro att Jean-Marc Imbert tillbringar hela dagarna med att träna sina hästar, men så är icke fallet. Den allra största delen av tiden går åt att planera föreställningar och all logistik som hör till. Det kan vara alltifrån en ljusshow, till en femtonmannaföreställning i något annat land. Mycket tid går förstås också åt till att kommunicera med arrangörer och inte minst har han anställda ryttare när det inte bara är han själv som uppträder.

Eddy Pineau med en av sina långbenta dressyrhästar. Även han föredrar hästar med mycket nerv. Eddys nummer är på en gång klassiskt och vaudeville, tycker jag.

Jag har nog aldrig träffat någon person som förflyttar sig så snabbt från en uppgift till en annan som Jean-Marc Imbert. Är det inte administration, så är det någon uppfinning han arbetar på, eller så är det något som ska byggas, eller så ska en häst duschas av och så vidare. Mer energisk människa får man leta efter. Det går verkligen undan i svängarna.

Två av Didier Faures hästar pratar med varandra

foton: Douglas Zetterman, utom den näst översta bilden som är tagen av mig.

Foton från Rodez

2009-01-25T02:09:00.001-08:00

När man gör dokumentärfilm samlar man på sig ett stort bildmaterial som inte alltid kommer till användning i filmen. Här är några stillbilder från vår sista inspelningsresa som gick till Rodez i Pyrenéerna. Fotograferade av Douglas Zetterman.

Didier Faure i ett fartfyllt voltigenummer. I samma nummer rider också hans bror Patrick Faure och Patricks fru Claire Faure. Deras hästar är portugisiska skönheter med hetsiga temperament:

Vincent Paris med mulan Tatoo, Vincent dyrkar sin mula och hon dyrkar honom tillbaka, Jag råkade kalla mulan för åsna en gång, Vincent blev då alldeles svart i blicken. Faktum är att Tatoo är en riktig lady som för sig med grace, men så har hon har ju också ovanligt magnifika öron, jämfört med hästarna alltså. Vem sa att inte storleken var viktig?:

Jean-Marc Imbert med hästarna Santana och Java. Det säger sig själv att det är svårt att styra hästarna utan vare sig träns eller annat. Ibland är de jättebusiga. Jean-Marc Imbert vill ha sina hästar heta och lite vilda med all sin personlighet i behåll:

Jean-Marc Imbert och hunden Sprite skymtar i den pampiga stallbyggnaden tillhörande statliga stuteriet i Rodez. Anläggningen har varit i drift sedan Napoleon och förr avlades där hästar att använda i strid. Det finns fortfarande sjutton statliga stuterier i Frankrike. I minsta lilla stad satsas dessutom pengar på folkliga evenemang med hästar i, olika sorters uppvisningar och shower:

En ganska trött filmare på väg till filminspelning, men först till tvättomaten:

All rights reserved ©bobo film & television, foton från Rodez i augusti 2007.

Lite om inspelningen (eller egentligen innan)

2009-01-23T23:31:00.001-08:00

Jean-Marc Imbert och Sophie Matheaud diskuterar föreställningen. Jean-Marc på hingsten Yelo.

- Hej, jag ringer från Sverige, jag är dokumentärfilmare och jag undrar om jag får göra en film om dig.
- Javisst, sa Jean-Marc Imbert.

Sen var det klart. Detta var i början av 2004 och så lät det första gången jag och Jean-Marc hade kontakt. Men inte sista. Det känns som om oceaner av tid har förflutet sedan dess. Som vanligt tar det tid att finansiera en film. Det tog alltså flera år innan jag verkligen kom iväg för att filma.

I juni 2006 steg jag och fotograf Johannes Strömberg ut från ankomsthallen på flygplatsen utanför Marseille rakt ut i den torra varma medelhavsluften. Vi hämtade hyrbilen, en sprillans ny pytteliten citroen. Men air conditionen funkade inte och det var hett! Jag körde och Johannes guidade. Utan honom hade jag inte klarat det för jag hade inte haft körkort särskilt länge. Självfallet körde jag vilse. Det var början på många timmars snurrande i det provensalska landskapet. Om jag tillbringat många timmar vid ratten i södra Frankrike har jag tillbringat ännu fler timmar cirkulerande runt otaliga rondeller. Den här första dagen slutade med att Jean-Marc fick komma och möta oss ett par kilometer från sitt hem när vi snurrat i timmavis. Allt såg ju likadant ut till en början. Han kom körandes i sin audi och steg ut ur sin bil och vi steg ut ur vår. Han gjorde omedelbart ett oerhört starkt intryck, inte så lång, energisk, brunbränd, med ett fast handslag och vackra mellerade ögon. Vi introducerade oss och följde med hem till Jean-Marc och Sophie och började genast planera inspelningen som skulle börja nästa dag. Jag och Johannes hade redan då checkat in på ett litet familjeägt hotell beläget vid den lilla stadens marknadstorg.

Sent på kvällen anlände vi till vårt hotell. Nöjda med oss själva parkerade vi bilen brevid själva torget. Nästa morron skulle vi möta Jean-Marc där, eftersom det var lördag och det är marknadsdagen. Vi sov ovaggade vill jag lova, den natten, efter resan. Nästa morgon knallade jag ner till torget där marknaden var i full gång. Grillade kycklingar trängdes med marockanskt myntate, kinesiska wokar, afrikanska kaftaner och lokala delikatesser som olivolja och chèvreostar. På hörnet mitt emot torget hittade jag ett litet fik med gudabenådat kaffe. Ack och ve, franskt kaffe i sydeuropeisk morgonfräschör. Det finns inget bättre. Jag satte mig på uteserveringen och bara njöt. Bilen stod parkerad en bit bort. Leende letade jag efter den med blicken. Men var var den? Den var borta. Bilen var definitivt inte var jag lämnat den.

Jag knackade en bordsgranne försynt på axeln och försökte att dölja min växande känsla av desperation.

- Där kan du inte parkera. Det är marknadsdag idag. Polisen fraktar bort alla bilar som står runt torget lördagmorgon.

Den unge mannen tittade medlidsamt på mig.

- Du är inte den första som råkat ut för det. Och troligen inte den sista heller.

Det var knappast någon tröst. Sedan följde några eländiga timmar där jag dessutom blev bemött som den brottsling jag förmodades vara, eftersom jag parkerat på ett så okristligt ställe. Polisen på polisstationen mer eller mindre förhörde mig. Räddade mig ur knipan gjorde förstås Jean-Marc, som jag ringde från polisstationen och som kom dit, han började nu anta en hjältes proportioner. Den sprillans nya lilla hyrbilen hämtade vi på ett skrotupplag flera mil i från staden och fick lösa ut för cirka tvåtusen kronor, sura budgetpengar, utav en butter fransk madame med huckle, som såg ut som hon var sprungen rakt ur den franska revolutionen flera hundra år tidigare.

Det var början på en rad äventyr under inspelningen, inte minst på grund av att jag körde vilse flera timmar varje dag. En gång hamnade jag i fel körriktning och alla tutade på mig. Det var hemskt. Men jag överlevde i alla fall. Och det gjorde alla andra också. Det har jag inte berättat för någon tidigare. En annan gång hamnade jag till och med i fel stad. Nu har filmen varit färdig ett tag. Och på söndag så visas den alltså på SVT. För mig har det varit en spännade film att göra och jag hoppas att ni tycker om den.
Ett extra tack till "Glada Ryttarringen", som varit ett otroligt stöd under hela processen och förstås Patrick Bratt, min tålmodige projektledare på SVT, vars respons och konstruktiva kritik varit guld värd.
Jag hoppas ni alla kan njuta riktigt rejält av filmen!

Boel Zetterman
regissör och producent

Sophie, Jean-Marc och Yohan Castel planerar en föreställning, som så ofta, sittandes på den vackra terassen.

De två små bilderna i texten porträtterar Johannes Strömberg när han filmar hemma hos Jean-Marc Imbert samt Jean-Marcs turnélastbil med plats för tio hästar.

foton©bobofilm&television

TV2 sön den 25/1 klockan 20.00

2009-01-22T07:09:00.000-08:00

Repris: den 29/1 samt 31/1

citerat om filmen

2008-11-08T00:51:00.000-08:00

"Stark film. Jag är mycket nöjd med hur musiken kommer in (och kommer ut)."
Pocke, kompositör till filmmusiken.

"Den kommer att bli mycket väl emottagen. Du hade verkligen fångat hans inre energi och jag har tänkt på den idag flera gånger."
Tove Torbiörnsson, dokumentärfilmskonsulent, Filminstitutet

"...du tog oss med in i en spännande värld, det var en inkännande, respektfull och rolig film, som jag gärna ser igen när den kommer på TV."
Marianne, forskare och studierektor, KSM, Linköpings Universitet.

"My (usually rather critical) husband also praised it. Let's look forward to a great success and the future English version."
Marjorie, gymnasielärare och medlem i Alliance Francaise i Norrköping

"Jag tyckte din film var varm och härlig och även om jag inte har nåt alls med hästar (eller djur i allmänhet) så blev den inte alls tråkigt."
Fianna, student, KSM, Linköpings Universitet.

"It is a vivid portrait of a man for whom the audience can have both interest and liking."
Frédéric Strauss, Franska Ambassaden.

"Din film var så häftig - tänker på den ännu...ALLA borde se den"
Collette Garrette-Wijkander, fotograf, journalist, modell med mera

se en scen ur filmen

2008-10-07T04:43:00.000-07:00

trailer

2008-06-13T00:30:00.003-07:00

Här kan du se ett smakprov ur Hästprataren från Provence.

2008-06-13T00:30:00.001-07:00

pressbilder

2008-06-12T15:23:00.000-07:00

Om ni behöver pressbilder maila mig, så skickar jag bild/bilderna du är
intresserad av högupplöst. Bilderna nedan är inte avsedda för tryck,
upplösningen är anpassad till internet. Vill du använda en bild på
internet? Gör gärna det, ange då respektive fotografs namn samt att
bilderna är tagna ur Hästprataren från Provence och skicka mig ett
mail med länken till den sida du publicerat bilden på.

MVH
Boel, regissör och producent
Bobo film & television.
boella@telia.com

"Poste en liberté". Jean-Marc Imbert, Java och Yelo innan föreställning i Rodez.
Foto: Douglas Zetterman

Jean-Marc Imbert och hingsten Yelo hemma i Manosque.
Foto: Boel Zetterman

"Cowboynummer". Jean-Marc Imbert och Santana. Helsinki International Horse Show.
Foto: Boel Zetterman

Dorian Imbert, Jean-Marc Imbert och hunden Sprite i Rodez, Midi-Pyrenées.
Foto: Douglas Zetterman

Santana och Jean-Marc Imbert.
Foto: Boel Zetterman

Jean-Marc Imbert och den franske travaren Java hemma i Manosque.
Foto: Boel Zetterman

All Rights Reserved

pressmeddelande

2008-06-10T10:00:00.000-07:00

KÄND GLOBENPROFIL I NY SVENSK DOKUMENTÄR

Fria från tyglar, rep och sadlar spränger hästarna
fram med sin dressör stående med en fot på vardera
hästrygg. När den franske ryttaren Jean Marc Imbert
tar arenan i besittning är det med uppenbar fara för
livet. Han har mer än en gång förtrollat publiken på
Stockholm International Horse Show med sina
fartfyllda och suggestiva nummer och han är något av
en trendsättare i europeisk frihetsdressyr.
I dokumentären Hästprataren från Provence får vi följa
den berömde hästartisten bakom kulisserna i hans hem
och på turné och stifta bekantskap med hans filosofi
kring hästarna. Jean-Marc Imbert bryr sig inte ett dugg
om att det ska vara en dyr eller fin häst, utan väljer
hästar oavsett ras och urprung som han utvecklar
ett ömsint förhållande till. Dokumentären är gjord av
Boel Zetterman som tidigare gjort Cirkushästen,
som handlade om hennes tröstlösa försök att
förvandla en bångstyrig gammal arbetshäst till
cirkushäst.

vem är jag?

2008-06-10T09:37:00.001-07:00

Bobo film & television är det filmbolag
jag startade 1995 i samband med att
jag gått ut Dramatiska Institutets
utbildning i "oberoende film- & tv-regi".
Jag har gjort en rad dokumentärer,
bland annat för Sveriges Television.
Mellan varven gör jag kortfilm,
experimentfilm och skriver manus,
samt undervisar vid Linköpings Universitet.

Boel Zetterman, som då och då gör film under alterego namnet: Boella